Som vanligt för sent

Man skulle kunna säga att jag skriver på beställning men på riktigt är jag alldeles för självupptagen. Egentligen borde jag skriva om lobbyverksamhet men eftersom dålig karaktär är mitt andranamn har jag sittdansat och sjungit med till julmusik i snart 1 timma, vid ett tillfälle blev jag till och med lite tårögd av min egen röst.

I brist på saker att berätta men ett alldeles för stort ego tänkte jag bjuda på en lista över saker som får mig att rysa av obehag. Lite som hyenorna i Lejonkungen gör när de hör namnet Mufasa.

- Ordet mysa. Jag har inget emot själva aktiviteten (jo, det med) men ordet får mig att vrida mig i plågor. Och kalla aldrig ligga för att mysa, det är nästan lika illa som att säga älska. Huh.

- Stomper, både ordet och tinget. Tacka allra ödmjukast till min bildlärare från högstadiet som gjort så att jag aldrig kan se ett fadat blyertsstreck igen.

- Christer Sjögrens röst. Förlåt till morfar, kan nästan höra honom skälla från graven. Jag struntar i att hans röst är mjuk som sammet, en värdelös sammitsask som Emils pappa skulle sagt. Värdelös.

- Fråga Olle dokumentärerna, exhibitionisten inom de här människorna måste vara större än mitt ego. Jag kan inte ens titta fem minuter på programmet utan att rodna upp till hårfästet.

- Affären Desigaul, Desigual stavades det visst säger google. Omöjligt att stava, omöjligt att uttala och omöjligt att hitta ett enda fint klädesplagg även om du så är blind, döv, lam och stum SAMTIDIGT!

- Gubbsnytningar, det finns inget förutom ett Vasalopp som berättigar det här. Bara för att du passerat 60 betyder det inte att det är okej att dela med sig av sina kroppsvätskor. När vi ändå är inne på ämnet, folk som snyter sig, visserligen i näsduk, pluspoäng för det, men noggrant studerar innehållet. 

- Ulf Brunnberg, trist att han ska spela en sådan sympatisk figur i Jönssonligan när han i själva verket är ungefär lika sympatisk som en påse grus.

- Folk som inte älskar Lil Bub - världens mest fulländade katt, de halkar ner på listan och får umgås med Uffe.

Äh, nu ska jag nu jag ta mig i kragen och skriva klart den här uppgiften. (Läses: Nu ska jag titta på reprisen av unga mödrar och äta choklad) Det här var alldeles för mycket arbete. På återseende om ett år igen!

Wermland 4ever!

Har fallit in i någon form av "blogganda" helt plötsligt. Men räds icke, det här kommer inte vara långvarigt, utan är endast ett tecken på något för mycket fritid. Snart är jag förvärvsarbetare, dock i Värmland och jag känner redan tristessen krypa på. Missförstå mig rätt nu, jag älskar Värmland, men som min goda vän sa idag; Värmland är bäst på avstånd.
Sen till det faktum att jag inte känner en käft längre i min gamla hemstad, så mitt närmsta umgänge kommande 7 veckor kommer att vara min syster, mina föräldrar och min släkt. Dom är toppen på alla sätt och vis men det är inte direkt så att jag kan berätta för dom om pinsamma kvartitre sms, elaka män, bra män eller fylledumheter.
Det bra med en sommar i tristessens tecken är att jag kan jobba upp min kondition och komma i mitt livs form och kanske klara av att springa hela midnattsloppet i slutet av augusti.Och kanske under pistolhot och fylla, anmäler jag mig till Göteborgsvarvet.

Jag försöker peppa mig själv men jag ser mest ut som bilden nedan. 

Jag ser ut så här mest nu för tiden. Som att jag fått en stroke.

 

 

Men trots det är jag inte alls så här munter

Alla goda ting är tre

Tre materiella saker jag skulle kunna offra någon kroppsdel för (typ vänster lilltå) utan inbördes ordning:

1. En skitsnygg klänning från french connection som får mig att dregla

2. Bilen från bondfilmen Älskade Spion, den kan köra under vattnet och har massa finesser som skulle vara absolut nödvändiga i min vardag.

3. En alldeles egen lägenhet med takrosetter, gärna fönster och väggar också, samt ett tak som får dig att känna motsatsens till klaustrofobi.

Tre maträtter jag inte skulle sluta äta ens om de så blev klassade som hälsofarliga, i inbördes ordning!

1. Korvstroganoff

2. Västerbottenostpaj med kräftor och aioli (jo, det räknas som en rätt)

3. Allt som mamma lagar förutom lutfisk!

Tre bra djur, definitivt i inbördes ordning!

1. Lama

2. Wombat

 3. Tapir

Tre youtubeklipp som aldrig blir tråkiga, går inte på något sätt att sätta i inbördes ordning.

1. Ha det så kult på restaurangen!

2. Star wars alpacas!

3. Prince Charles som lekfarbror

Tre kungligheter som jag skulle vilja spendera en dag med, gärna en natt också. Utan tvekan i inbördes ordning!

1. Svenske kungen

2. Prins Charles

3. Drottning Elizabeth

Tre saker på f som jag inte gillar

1. Fil

2. Film

3. Färgen lila

Tre nya intressen, absolut inte i inbördes ordning

1. löpning

2. gå i högklackade skor (jag försöker åtminstone övertyga mig själv om detta)

3. Djur och natur (räknas också som ett intresse då dessa med fördel kan kombineras)

Tre grejer jag aldrig skulle ge bort, lite inbördes ordning.

1. Mina kungatallrikar

2. Min flaska från Göteborgsvarvet

3. Min box med sällskapsresan-filmerna

Sjukdomen kommer till häst och går bort till fots

Jag har vart sjuk för första gången på 5 år. Jag har ett immunförsvar av stål, nästan, jag blir väääldigt sällan sjuk. I mellanstadiet var jag inte sjuk en enda gång, vilket jag tyckte var riktigt orättvist. Att vara sjuk när man var liten var rätt trivsamt, man fick glass om man hade ont i halsen, coca-cola om man spydde och man fick titta på hur mycket tv man ville medan någon annan såg till att resten av hushållet inte förföll.
Att vara sjuk nu är inte riktigt samma sak, jag har inte fått någon glass, för jag har ingen och ingen har köpt någon åt mig. Jag har visserligen fått titta på hur mycket tv jag själv har velat, det kan jag å andra sidan göra även utan feber, det är det fina med enmanshushåll. Det tråkiga med enmanshushåll och sjukdom är att varken disk, damm eller tvätt bryr sig om att du är sjuk. Disken måste diskas, tvätten måste tvättas, dammet måste dammas och tyvärr får man släpa sig upp och sköta det här själv. Det otacksamma enmanshushållet.
Men över till fördelarna med enmanshushållet, ingen störs av att du hostar hela natten utom du själv. Ingen annan behöver veta att du inte har duschat på fyra dagar, om du inte är dum nog att avslöja det på en blogg såklart. Ingen annan behöver heller veta att du ätit alla veckans mål mat i sängen, om du återigen inte är dum nog att avslöja det på en blogg. Ingen annan behöver heller lyssna på din förstörda röst som låter värre en en tonåring som just kommit i målbrottet och du kan avskräcka telefonförsäljare bara genom att svara i telefonen.

Viva la vida!

Sommar sommar sommar

och med ovanstående rubrik åsyftar jag såklart sommar i p1. Jag har idag lyssnat ikapp och imorgon klockan 13 är jag redo för nästa program. Jag lyssnar på alla, det är på gott och ont, hittills mest på gott men när det är på ont är det oftast outhärdligt.

Bästa hittills:
Mark Levengood - pratar man finlandssvenska kan det inte bli annat än bra. Jag skrattade högt för mig själv många gånger, delvis när han fick ett hus för att han verkade snäll och för att han hade fina slipsar och när han berättade om sin brevvän. Eller förresten, jag skrattade mest hela tiden och konstaterade efter programmets slut att jag nog gått och blivit lite förtjust i Mark L.
Clara Lidström - pratade delvis om något jag och alla tanterna diskuterat, nämligen om att vår generations benägenhet att dra sig mot 50-talet. Här har man i årtionden kämpat för jämställdhet, bränt bh'n och försökt lära män att göra hushållssysslor och så vill vi på vår fritid baka småkakor och ha vippiga kjolar? Hur som haver är det alltid härligt att lyssna på vettiga kvinnor som inte räds att leva som dom själva vill.
Jonas Jonasson - är författare till boken om den där hundraåringen. Jag har inte läst boken ännu av den enkla anledningen att jag som vanligt tror att storsäljare är synonymt med dåligt (sa hon som läst alla Harry Potter böckerna och hela Twilight-serien). Jonas visade sig var en fyndig man med trivsam dialekt. Jag har sett att många tyckte att hans sommarprat enbart var en lång sörja av skryt, må så vara, men jag tycker att det är rätt gött med lite renodlat skryt. Vill man ha blygsamt skryt kan man lika gärna läsa här

Sämst hitills:
Torgny Lindgren - det tog mig 2 dagar och en 9 kilometer lång cykeltur att ta mig igenom hans 50 minuter. Jag minns inte mycket förutom hans resonemang om de som spelade på såg. Dessa människor ville egentligen spela piano eller dragspel men fick enligt Torgny nöja sig med en såg.. vilket hån mot alla sågspelare!
Beate Grimsrud - jag gick in med ganska höga förhoppningar inför det här programmet. Jag hade sett en bild av henne där hon hade den konstigaste tröjan jag någonsin sett, inte ens i klass med gäddhängsklänningen. Jag trodde att med en sådan tröja kan det ju inte bli annat än bra, tji fick jag. Tröjan visade sig inte ha någon effekt på programmet och det enda minnesvärda var att man tydligen inte kan åka taxi från Torsby till Oslo, det kan vara bra att komma ihåg inför framtida äventyr.
Freddie Wadling - det visade sig att denne man hellre spelade musik än pratade och när han väl gjorde det sistnämnda mumlade han. Han fångade dock mitt intresse en gång, nämligen när han berättade om en vistelse i Ryssland där man inte kunde dricka av vattnet utan fick borsta tänderna i vodka, det föll mig i smaken.

Den lilla indiern

Igår åt jag pannkaka. Fyra stycken för att vara korrekt, en med socker, en vid spisen och två med keso. Keso smakar bäst om man kryddar det, så det gjorde. Föga förvånade kryddade jag med curry. Jag kan nu med glädje berätta att curry funkar jättebra till pannkaka. Det bor nog en liten indier i mig ändå.

Gött mus i Dals långed

Hej hej hej!
Det har kommit till min kännedom att det är roligare att läsa inlägg med mycket bilder, därför ska jag följa exemplet och gör detta till ett sådant inlägg.

I helgen var vi i Dals långed. Vi höll på att varken komma dit eller hem. Till att börja med fick vi skäll av tant på sj. Vi var tydligen dåliga och lata resenärer. Sen fick vi veta att vi skulle åka taxi från Vänersborg och inte buss som det var tänkt. Det kom ingen taxi så vi fick gladeligen hänga tillsammans med Vänersborgs lokala alkisar på tågstationen+hund som hette Stella.



Efter 1 och en halvtimma i helvetet på jorden a.k.a Vänersborgs tågstation kom taxi. Taxichauffören var snäll och tyst. Han kastade en Gps på mig men det var okej ändå.


I dals långed fick vi mat och fika. Fredrik uppförde sig illa så jag bestämde mig för att ge tillbaka med silent treatment.


Efter säkert en timma av tystnad lurades jag av min egen svettlukt och började prata igen. Tur var väl det för sen ringde Sara och sa att hon satt fast i Bengtsfors och det var kallt och mörkt. Vi fick låna bil och åka dit.
Efter att en frusen tant äntligen kommit till Dals långed åt vi mat. Det var gott och den innehöll mycket curry. Det var starkt.


Efter föda blev det intervju för vissa, alkohol för andra. Det tjötades in på småtimmarna då det blev dags att gå till sängs. Klara berättade hon hade haft en mus på besök. Han var tydligen söt, men vi tjötade bort honom.


Morgon därefter öste snön ner. Vi kollade på konst, åt och spelade Tomb Radier. Det sista nämnda gick sämst.


Slutligen påbörjade vi vår resa hem. Det var snöstorm och jag trodde att vi skulle dö i var och varannan vägkorsning. Ironiskt nog kom vi fram till Vänersborg igen i tid till tåget.


Slutligen var vi tillbaka där allt började, i staden på G. Vi bestämde oss för att aldrig lämna stadens gränser igen, åtminstone inte på ett bra tag (i mitt fall 5 dagar).

Man ska inte måla fan på väggen

Imorgon ska jag gå upp klockan fem, det är inte ett skämt. Idag bestämde jag mig för att öva på att gå upp tidigt (helt normalt beteende) och ställde klockan på halvsju, jag börjar halvelva.
För att inte somna om bestämde jag mig för att äta en sånn där frukost man får på hotell, eller ser i film beroende på hotellets standard. Så jag gjorde i ordning min frukost gröt, juice, kaffe och smörgås med falukorv och lite kaffe på (morgonmotoriken är inte den bästa). Jag insåg ganska snart att något fattades, ägg såklart! Nu till problemet, jag äter inte ägg (bara på påskafton). Ägg och yoghurt med frukt i ger mig kväljningskänslor. För syns skull kokade jag ändå ägg efter lite inläsning i Rutiga kokboken. Problem nummer två uppstod när jag insåg att mitt tidigare förakt mot ägg innebar att jag inte ägde en enda äggkopp. Med lite eftertanke insåg jag att jag hade prima studentpresents shotglas och dessa funkade faktiskt som äggkopp. Tack Sara!
Jag gav mig slutligen på att äta ägget, man ska ju inte slänga mat. (En liten parentes här bara, i sims blir dom skitarga när man slänger mat och tjurar en hel dag, det vill jag inte riskera). Jag var bredd på att hulka och spotta ut ägget, men insåg till min stora förvåning att det faktiskt var gott. Smaklökarna förändras alltså vid 23års ålder.
Det här året har jag lärt mig äta räkor och ägg. Snart äter jag väl till och med skinka.

En ny stil till hösten..

.. ett nytt tankesätt till vintern.

Jag har sedan en vecka tillbaka börjat med ett helt nytt tankesätt, positivt tänkande. Det känns för tillfället både falsk och konstigt, men man vänjer sig väl med det också med tiden.
Till exempel var det bra att inga spårvagnar gick här om dagen för då fick jag öva på att behålla mitt lugn och hitta alternativa resvägar (må så vara att de tog en halvtimma extra).
Det är även bara positivt att jag glömde mitt paraply på bussen, det gjorde säkert någon i Högsbo mycket glad. Dessutom måste jag lära mig att uthärda regn. Jag har hört att Borås är Sveriges regnigaste stad, då kommer Göteborg i sånna fall på en het andraplats. Och det här ger ju också ett tillfälle till att köpa ett nytt paraply. Det gamla var både fult och trasigt.
Det är även bara bra att jag måste gå upp klockan fem på fredag, det innebär att när jag går upp klockan åtta på lördagmorgon för att tvätta kommer att framstå som en sovmorgon.

Se så bra det blir, jag framstår ju som rena rama carpe diem-tatuering i körsrygga-bruden!

Hej kamrater

Jag är en mycket dålig bloggare, min ursäkt är.. äh, jag är bara lat, eller?
Nu har jag planerat upp kommande tio veckor, jag kommer endast att vara ledig julaftonshelgen. Julafton är helig för mig så ingen uppsats i hela världens får ta julafton i från mig. Jag firar inte bara matens högtidsdag utan även min namnsdag.
Annars händer det inte så mycket spännande i mitt liv. Studier, sömn, mat, studier, mat, studier, sömn.
Förut var jag förresten lite "wild and crazy", jag gick till konsum utan bh. Vilken rebell jag är va!

Nu är det dags att skynda, Hannah bjuder till middag ikväll och jag har till och med borstat tänderna kvällen till ära.

Mögligt bröd

Jag åt just mögligt bröd.
Va tänker du då, menar hon inte mjöligt?
Nej, mögligt.
Det smakade faktiskt rätt okej, som gammal sjöbuse får man ju inte va kräsen.
Jag är förresten fullständigt övertygad om att jag hade Kapten Haddock som föreläsare igår, och var det inte han var det åtminstone hans kusin!

Bild 1: Prima bröd utan mögel

Bild 2: Prima landkrabba med skägg

En ska inte va långsint när det kommer till mat

Förra helgen åt jag kopiösa mängder aioli. Aioli är min favoriträtt, den har kvalat sig upp på förstaplats med korvstroganoff. Hur som åt jag mer aioli än vad en och samma människa konsumerar på ett halvår, på söndag eftermiddagen visade min mage sitt missnöje och jag kände mig som efter en åktur i virvelvinden. Jag fick ligga till sängs ett par timmar och kunde inte inta någon föda eller dryck förens sent på söndagkväll.
Med illamående färskt i minne snubblade jag precis över ett recept på aioli och kände ett stygn av saknad och kom fram till vad jag nog alltid vetat;
En ska inte va långsint när det kommer till mat!

April, april

nej, tyvärr var det ju 19e september, även om jag önskar att det faktiskt var 1 april och att man imorgon kunde vakna upp utan en liten klump i hjärtat.
Att människor är egoistiska och cyniska står klart, röstar man inte med plånboken röstar man tydligen med röven.

Godnatt

Hyvää kesää

Efter en fattig men ändå mycket fin sommar kan jag nu konstatera att det faktiskt är slut för i år, varken ryssvärme eller spanienvärme fick vi se skymten av men ett par soliga och minst sagt trevliga dagar har vi hunnit med.På grund av torftig text bjuder jag på go'e bilder istället, ett litet hopplock av några av sommarens aktiviteter, lite gött med gött!

skökor? sjökor?

Jag tycket att det är väldigt väldigt roligt att om man råkar snava lite på tangenterna kan man råka skriva sjökor när man egentligen menar skökor och vice versa.

Dags att stå till svars

Jag har under flera veckor sagt följande citat från Den bästa sommaren "man duschar inte för att det är skönt, man duschar för att bli ren"
Det var kul fram till det att jag insåg att det gäller mig. Vi har inte haft varmvatten på två veckor, imorse hade jag den ohyggliga lyxen att få 2 minuters varmvatten. Då får man stå där med shampoo i ögonen och håret och helt enkelt bita ihop och mumla för sig själv "jag gör inte det här för att det är skönt, jag gör det för att bli ren".

Imorgon ska jag för övrigt trampa/cykla dressin med mina två vänner, vi gör det för motionen, naturen, upplevelsen men kanske främst för maten.

Fridens liljor

och allt det där.
Här står sommarens i sin fulla prakt, det innebär inte bara att mitt vinterbleka anlete fått ny färg eller att jag har fler myggbett än fräknar. Det innebär också att jag går in i nån form av sommar-dräggihet, som säkert har ett finare namn i bättre kretsar. Jag tycker att duscha är onödigt då vi ändå inte haft rinnande vatten på ett tag, sjöbad duger åt vanligt folk, det är bara märkvärdiga människor som duschar. Klädbyte har slutat existera och jag har bikini oftare än vanliga underkläder. Värmland behandlar mig väl som ni hör, och mycket snart är jag nog helt återställd för ytterligare en höst i staden på G. Hur som har sommaren hittills vart mycket bra och kan säkert bli ännu bättre, åter igen fridens liljor, bete er, anlita aldrig en stylist i Kristinehamn och se upp för gamla skökor!

För att jag kan

Skriver ett argt mail, kanske för att skälla lite, men framför allt be vissa företag att bete sig, skärpa till sig och sånt där.
Kanske har det ingen verkan och något riktigt svar lär jag inte få heller, men just för att jag kan tänker jag också säga ifrån. Tack mamma och pappa för att ni gav mig en ryggrad.

Du, jag har svarvat förr och det här är fan ingen blogg

Det är så sant som det är sagt, ingen, då menar jag ingen, tjatar ut skämt som Gaston.
Jag vill återberätta om en fantastisk helg, men tyvärr har jag svårt för multitasking idag. Jag försöker att dricka vin (ja, såhär på en sketen tisdag) och sjunga med till Stad i ljus och blogga, men det är alldeles för svårt att göra allt det här samtidigt, så jag ber om ursäkt för dåliga formuleringar så här i förebyggande syfte.
Valborgshelgen blev bättre än jag väntat mig, förutom vernissage, middag, inne-picknick, techno och bäss fick jag också ta hem storvinsten på Liseberg, 4 kilo Center. Jag kommer aldrig glömma den händelsen, jag kommer alltid se tillbaka på den där lördagen 1 maj 2010 då jag spelade på nummer 19 och fick släpa med mig så mycket center därifrån att jag knappt kunde med att bära det. Den lyckliga stunden var värd allt karusellillamående i hela världen.

Nu över till dagens och den här veckans roligaste. Jag och Fredrik går för att kolla på Hasselblads utställningen på Konstmuseet. Fredrik går lydigt fram till tanten i biljettluckan för att fråga om det är gratis om man är under 25 år. Det lät ungefär såhär (ber om ursäkt för eventuella fel eftersom jag hade fullt upp med att skratta av förvåning)

Fredrik: Är det gratis inträde till Hasselbladsutställningen om man är under 25?
Tanten: Ja, det stämmer
Fredrik (med medhåll från mig): Ah, bra
Tanten slår nu ut mer armarna, öppnar munnen och ser frågande på oss på ett sånt sätt som bara överviktiga kvinnor i 50 årsåldern kan se ut. Vi tittar nu minst lika frågande på tanten i kassan och väntar på upplösningen. Tanten brister då ut i ett rungande högt "OCH?!?!"
Jag och Fredrik tittar frågande på varandra, och får väl tillslut fram ett litet "ehh" till tanten.
Tanten sitter fortfarande kvar med sin armarna utslagna och rynkade ögonbryn. Stirrande fortsätter mellan oss och tanten, även två av hennes kollegor stirrar nu lika förvånande.
Fredrik: och vi är det (under 25)
Tanten: BRA, NÅGON MÅTTA FÅR DET VÄL VARA! (detta sägs på ett sådant argt och bestämt sätt som bara överviktiga tanter i 50 årsåldern kan uttrycka det)


Göteborg bjuder utan någon som helst tvekan på de mest spännande människor man kan tänka sig, står de inte och sjunger Pärleporten utanför systemet, snor de ens påsar eller skäller ut en på konstmuseet, men jag giller, ack vad jag gillert!

Två funderingar, två drömmar

Två saker jag funderat över den här veckan:

1. Varför dyker Martin Timell upp bakom varje hörn? Martin, jag misstänker inte att du försöker stalka mig eller propagera för dina fantastiska tv-program (förlåt mamma!) hur kommer det sig att du är där varje gång jag slår på televisionen, öppnar tidningen eller googlar på webben? Och om ni nu tror att fly till internationella tv-program skulle vara lösningen för att undvika Martin, kan jag dessvärre berätta att ni skitit i det blå skåpet. På CBS 60 minutes berättade de att allt fler människor i Sverige börjar att snusa för att det ses som ett "hälsosamt" substitut till cigaretter. De ska därmed intervju någon som kan statuera som exempel för alla dessa svenskar , och vem väljer man, Martin Timell såklart. Kom igen, varför? Det måste väl funnits något bättre val? Hur gick diskussionen på redaktionen inför det här programmet. " Vi behöver någon svensk som valt att avvänja sitt rökbehov genom att börja snusa istället. Hmm, den där Martin Timell vet ni, trevlig kille i flanellskjorta och snickarbälte, han måste väl ge trovärdighet till den här studien? Ja, honom tar vi!"

2. Varför har man "öppen scen" på ett bibliotek? Det räcker så

Två saker jag drömt den här veckan:

1. Inatt drömde jag att jag var hemma hos en barndomsvän. Hon hade en svart hund som var mjuk som ett gosedjur, två svarta kaniner och ytterligare ett djur som jag var livrädd för. Och i drömmen kunde jag för mitt liv inte komma på vad djuret hette, men farligt var det så jag stängde in mig i hennes tvättstuga. När hon sedan kom hem blev hon arg för att jag inte ville gosa med det okända djuret, det okända djuret var en skunk. Hon tog upp skunken och kramade den och jag började jaga efter den mjuka hunden

2. En en annan natt drömde jag att jag satt på en tågstation med Curt Cobain, det visade sig sedan att han försökte smuggla droger i golvlister så från ingenstans kom massa vakter och poliser och riktade sitt gevär mot mig och Curt sprang sin väg. Därefter blev jag kidnappad till ett tåg med några som i drömmen var min mamma och min syster. Tiden gick och vi var fångade på tåget som bara åkte runt runt utan mål. Jag och min syster trodde att en viskning var vanlig samtalston för vi fick endast viska på tåget. Sedan skulle vi baka lussebullar på tåget, och våra kidnappare visade sig. De hälsade på oss med "godmorgon mina älsklingar". Kidnapparna var Claes Malmberg och Peter Settman.