och med ovanstående rubrik åsyftar jag såklart sommar i p1. Jag har idag lyssnat ikapp och imorgon klockan 13 är jag redo för nästa program. Jag lyssnar på alla, det är på gott och ont, hittills mest på gott men när det är på ont är det oftast outhärdligt.
Bästa hittills:
Mark Levengood - pratar man finlandssvenska kan det inte bli annat än bra. Jag skrattade högt för mig själv många gånger, delvis när han fick ett hus för att han verkade snäll och för att han hade fina slipsar och när han berättade om sin brevvän. Eller förresten, jag skrattade mest hela tiden och konstaterade efter programmets slut att jag nog gått och blivit lite förtjust i Mark L.
Clara Lidström - pratade delvis om något jag och alla tanterna diskuterat, nämligen om att vår generations benägenhet att dra sig mot 50-talet. Här har man i årtionden kämpat för jämställdhet, bränt bh'n och försökt lära män att göra hushållssysslor och så vill vi på vår fritid baka småkakor och ha vippiga kjolar? Hur som haver är det alltid härligt att lyssna på vettiga kvinnor som inte räds att leva som dom själva vill.
Jonas Jonasson - är författare till boken om den där hundraåringen. Jag har inte läst boken ännu av den enkla anledningen att jag som vanligt tror att storsäljare är synonymt med dåligt (sa hon som läst alla Harry Potter böckerna och hela Twilight-serien). Jonas visade sig var en fyndig man med trivsam dialekt. Jag har sett att många tyckte att hans sommarprat enbart var en lång sörja av skryt, må så vara, men jag tycker att det är rätt gött med lite renodlat skryt. Vill man ha blygsamt skryt kan man lika gärna läsa här
Sämst hitills:
Torgny Lindgren - det tog mig 2 dagar och en 9 kilometer lång cykeltur att ta mig igenom hans 50 minuter. Jag minns inte mycket förutom hans resonemang om de som spelade på såg. Dessa människor ville egentligen spela piano eller dragspel men fick enligt Torgny nöja sig med en såg.. vilket hån mot alla sågspelare!
Beate Grimsrud - jag gick in med ganska höga förhoppningar inför det här programmet. Jag hade sett en bild av henne där hon hade den konstigaste tröjan jag någonsin sett, inte ens i klass med gäddhängsklänningen. Jag trodde att med en sådan tröja kan det ju inte bli annat än bra, tji fick jag. Tröjan visade sig inte ha någon effekt på programmet och det enda minnesvärda var att man tydligen inte kan åka taxi från Torsby till Oslo, det kan vara bra att komma ihåg inför framtida äventyr.
Freddie Wadling - det visade sig att denne man hellre spelade musik än pratade och när han väl gjorde det sistnämnda mumlade han. Han fångade dock mitt intresse en gång, nämligen när han berättade om en vistelse i Ryssland där man inte kunde dricka av vattnet utan fick borsta tänderna i vodka, det föll mig i smaken.
