Jag vet att det inte låter moget eller speciellt intellektuellt att inleda ett blogginlägg med shit, men det här är faktiskt en motherfuckingshitsituation.
Alldeles nyss satt jag och godan ro och drack mitt kaffe. Ute blåste syrenen och regnet öste ner, jag tyckte nästan lite synd om dom stackarna som idag tar studenten.
Helt plötsligt flyger en fågel in i fönstret, jag trodde att han skulle stanna i sista stund men så blev det inte..
Den lilla sparvisen flög med huvudet före rakt in i fönstret. Jag börjar skrika i panik, så att mamma P kommer och undrar vad som står på. I panikens stund skriker jag ännu mer om döden, fåglar, dom sista krämporna och livets gång.
Mamma P dumförklarar mig självklart och säger att sparvisen säkert inte dött utan bara "svimmat lite och kanske fått en hjärnskakning".
Försiktigt öppnar jag dörren för att se om den lilla sparvisen lever..
och där ligger han och försöker röra på sin lilla vinge.
In igen och skriker ännu mer om de sista krämporna och att om Sparvis dör är han mamma P's ansvar.
Mamma P hävdar fortfarande att han bara "tar igen sig". Jag vägrar fortfarande att tro henne och börjar fundera ut potentiell gravplats. Den bästa platsen skulle nog vara i rabatten där vi begravde min tjocka kanin Mimmi.
Jag berättar för mamma P att vi nu måste ha sorg i huset. När min kanin dog satt jag inne i två dagar och lyssnade på Yesterday om och om igen. Begravningen hölls i trädgården, jag var den enda som grät.
Jag tänkte mig något liknande arrangemang för Sparvis, men istället tänkte jag sjunga "sista morgonen" och då speciellt den här delen:
vi körde på en fågel och begravde den
nånstans vid en sjö
Att vi varken körde på Sparvis eller begravde honom vid någon sjö spelar ingen roll, det är tanken som räknas .
Efter att tillslut ha övertygat Mamma P om att vi iallafall måste ge honom en hederlig begravning går vi ut för att kolla till honom, så att ingen äcklig katt sitter och käkar på hans lilla kropp.
Och vem sitter d där på gräsmatten och äter gräsfrön som att det inte fanns någon morgondag, jo Sparvis såklart!
Då mådde jag bra i kroppen.
Sen skrämde jag bort honom för någon måtta på djurvänlighet får det allt vara.
