Man skulle kunna säga att jag skriver på beställning men
på riktigt är jag alldeles för självupptagen. Egentligen borde jag skriva om lobbyverksamhet
men eftersom dålig karaktär är mitt andranamn har jag sittdansat och sjungit
med till julmusik i snart 1 timma, vid ett tillfälle blev jag till och med lite
tårögd av min egen röst.
I brist på saker att berätta men ett alldeles för stort
ego tänkte jag bjuda på en lista över saker som får mig att rysa av obehag.
Lite som hyenorna i Lejonkungen gör när de hör namnet Mufasa.
- Ordet mysa. Jag har inget emot själva aktiviteten (jo,
det med) men ordet får mig att vrida mig i plågor. Och kalla aldrig ligga för
att mysa, det är nästan lika illa som att säga älska. Huh.
- Stomper, både ordet och tinget. Tacka allra ödmjukast
till min bildlärare från högstadiet som gjort så att jag aldrig kan se ett
fadat blyertsstreck igen.
- Christer Sjögrens röst. Förlåt till morfar, kan nästan höra honom skälla från graven. Jag struntar i att hans röst är mjuk som sammet,
en värdelös sammitsask som Emils pappa skulle sagt. Värdelös.
- Fråga Olle dokumentärerna, exhibitionisten inom de här
människorna måste vara större än mitt ego. Jag kan inte ens titta fem minuter
på programmet utan att rodna upp till hårfästet.
- Affären Desigaul, Desigual stavades det visst säger
google. Omöjligt att stava, omöjligt att uttala och omöjligt att hitta ett enda
fint klädesplagg även om du så är blind, döv, lam och stum SAMTIDIGT!
- Gubbsnytningar, det finns inget förutom ett Vasalopp som
berättigar det här. Bara för att du passerat 60 betyder det inte att det är
okej att dela med sig av sina kroppsvätskor. När vi ändå är inne på ämnet, folk
som snyter sig, visserligen i näsduk, pluspoäng för det, men noggrant studerar
innehållet.
- Ulf Brunnberg, trist att han ska spela en sådan sympatisk figur i Jönssonligan när han i själva verket är ungefär lika sympatisk som en påse grus.
- Folk som inte älskar Lil Bub - världens mest fulländade katt, de halkar ner på listan och får umgås med Uffe.
Äh, nu ska jag nu jag ta mig i kragen och skriva
klart den här uppgiften. (Läses: Nu ska jag titta på reprisen av unga mödrar
och äta choklad) Det här var alldeles för mycket arbete. På återseende om ett
år igen!
