Jag har vart sjuk för första gången på 5 år. Jag har ett immunförsvar av stål, nästan, jag blir väääldigt sällan sjuk. I mellanstadiet var jag inte sjuk en enda gång, vilket jag tyckte var riktigt orättvist. Att vara sjuk när man var liten var rätt trivsamt, man fick glass om man hade ont i halsen, coca-cola om man spydde och man fick titta på hur mycket tv man ville medan någon annan såg till att resten av hushållet inte förföll.
Att vara sjuk nu är inte riktigt samma sak, jag har inte fått någon glass, för jag har ingen och ingen har köpt någon åt mig. Jag har visserligen fått titta på hur mycket tv jag själv har velat, det kan jag å andra sidan göra även utan feber, det är det fina med enmanshushåll. Det tråkiga med enmanshushåll och sjukdom är att varken disk, damm eller tvätt bryr sig om att du är sjuk. Disken måste diskas, tvätten måste tvättas, dammet måste dammas och tyvärr får man släpa sig upp och sköta det här själv. Det otacksamma enmanshushållet.
Men över till fördelarna med enmanshushållet, ingen störs av att du hostar hela natten utom du själv. Ingen annan behöver veta att du inte har duschat på fyra dagar, om du inte är dum nog att avslöja det på en blogg såklart. Ingen annan behöver heller veta att du ätit alla veckans mål mat i sängen, om du återigen inte är dum nog att avslöja det på en blogg. Ingen annan behöver heller lyssna på din förstörda röst som låter värre en en tonåring som just kommit i målbrottet och du kan avskräcka telefonförsäljare bara genom att svara i telefonen.
Viva la vida!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar