Det har kommit till min kännedom att det är roligare att läsa inlägg med mycket bilder, därför ska jag följa exemplet och gör detta till ett sådant inlägg.
I helgen var vi i Dals långed. Vi höll på att varken komma dit eller hem. Till att börja med fick vi skäll av tant på sj. Vi var tydligen dåliga och lata resenärer.
Sen fick vi veta att vi skulle åka taxi från Vänersborg och inte buss som det var tänkt. Det kom ingen taxi så vi fick gladeligen hänga tillsammans med Vänersborgs lokala alkisar på tågstationen+hund som hette Stella.
Efter 1 och en halvtimma i helvetet på jorden a.k.a Vänersborgs tågstation kom taxi. Taxichauffören var snäll och tyst. Han kastade en Gps på mig men det var okej ändå.
I dals långed fick vi mat och fika. Fredrik uppförde sig illa så jag bestämde mig för att ge tillbaka med silent treatment.
Efter säkert en timma av tystnad lurades jag av min egen svettlukt och började prata igen. Tur var väl det för sen ringde Sara och sa att hon satt fast i Bengtsfors och det var kallt och mörkt. Vi fick låna bil och åka dit.
Efter att en frusen tant äntligen kommit till Dals långed åt vi mat. Det var gott och den innehöll mycket curry. Det var starkt.
Efter föda blev det intervju för vissa, alkohol för andra. Det tjötades in på småtimmarna då det blev dags att gå till sängs. Klara berättade hon hade haft en mus på besök. Han var tydligen söt, men vi tjötade bort honom.
Morgon därefter öste snön ner. Vi kollade på konst, åt och spelade Tomb Radier. Det sista nämnda gick sämst.
Slutligen påbörjade vi vår resa hem. Det var snöstorm och jag trodde att vi skulle dö i var och varannan vägkorsning. Ironiskt nog kom vi fram till Vänersborg igen i tid till tåget.
Slutligen var vi tillbaka där allt började, i staden på G. Vi bestämde oss för att aldrig lämna stadens gränser igen, åtminstone inte på ett bra tag (i mitt fall 5 dagar).
