Sitter på tågstationen i karlstad och väntar på att få åka.. hem? Göteborg i alla fall. Folk jäktar till tåget som går om en kvart och dom började springa redan för en halvtimma sedan.
Hur som helst, jag har vart uppe sen halvsex. Körde bil mellan 7 och 8. Det var kämpigt efter två timmar sömn i natt.
Nu väntar 3 timmars tåg, därefter rusa till skolan för att förbereda kommande redovisning. Ikväll måste det tvättas och kanske städas, men främst skvallras.
Dödsångest á 120 minuter
Fallet är så här, efter mycket tjat och gnat har jag bestämt mig för att ta körkort (igen). Jag är säkerligen den enda i Sverige, förutom några av min vänner, som är 21 år och inte har körkort. Tanken har slagit mig mer än en gång att jag faktiskt borde fixa det där, sagt och gjort bestämde jag mig att ta tjuren vid hornen nån gång under december.
Det har faktiskt, hör och häpna, gått riktigt bra. Den där panik känslan och dödsångest jag hade förr har inte kommit fram igen. Enda gången jag grät var när jag körde in i brevlådan.
Jag tycker själv att jag faktiskt är rätt bra på att köra bil, däremot är jag dålig på att backa men det är det många som är.
Det här goda självförtroendet gjorde att jag idag var lugnare än någonsin när vi åkte mot grums. Och inte förens jag gick på den där jävla isbanan kände jag ångesten komma krypande.
Till en början gick det bra, då vi faktiskt bara körde 30 km/h och fick ha abs-bromsar. Sen gick det utför.
Jag vill tillägga att jag inte är tjejen som tycker att det är roligt att åka snabbt eller sladda med bilen på is. Självklart har jag därför snurrat och fått sladd mest av alla idag.
Jag har hyperventilerat, skakat och nästan börjat gråta för att jag trott att nu är det ute med mig.. Med andra ord så har jag aldrig känt att jag stirrat döden i vitögat så många gånger på två timmar.
Dödsångest á 120 minuter.
Varför har alla försökt lura mig och sagt att halkbanan är kul?
Jag börjar tro att alla ni som sagt hur kul det är egentligen har någon underlig fetisch där själva nöjet är att vara så nära döden som möjligt. Ni gillar säkert att leka med knivar, pistoler och geväder också!
Därmed vill jag avslut och säga till den som någonsin funderat: Halkbanan är INTE kul, det är ren och skär dödsångest i två timmar.
Det har faktiskt, hör och häpna, gått riktigt bra. Den där panik känslan och dödsångest jag hade förr har inte kommit fram igen. Enda gången jag grät var när jag körde in i brevlådan.
Jag tycker själv att jag faktiskt är rätt bra på att köra bil, däremot är jag dålig på att backa men det är det många som är.
Det här goda självförtroendet gjorde att jag idag var lugnare än någonsin när vi åkte mot grums. Och inte förens jag gick på den där jävla isbanan kände jag ångesten komma krypande.
Till en början gick det bra, då vi faktiskt bara körde 30 km/h och fick ha abs-bromsar. Sen gick det utför.
Jag vill tillägga att jag inte är tjejen som tycker att det är roligt att åka snabbt eller sladda med bilen på is. Självklart har jag därför snurrat och fått sladd mest av alla idag.
Jag har hyperventilerat, skakat och nästan börjat gråta för att jag trott att nu är det ute med mig.. Med andra ord så har jag aldrig känt att jag stirrat döden i vitögat så många gånger på två timmar.
Dödsångest á 120 minuter.
Varför har alla försökt lura mig och sagt att halkbanan är kul?
Jag börjar tro att alla ni som sagt hur kul det är egentligen har någon underlig fetisch där själva nöjet är att vara så nära döden som möjligt. Ni gillar säkert att leka med knivar, pistoler och geväder också!
Därmed vill jag avslut och säga till den som någonsin funderat: Halkbanan är INTE kul, det är ren och skär dödsångest i två timmar.
Nyårsfestiviteten
jag kan inte sova, men det kom väl inte som någon nyhet för någon?
nyårsfirandet var fint. Det är konstigt, man lägger ner som många timmar och dagar på att förbereda och planera och innan man vet ordet av är det över. Kvällen gick otroligt snabbt, jag hade både kul och inte kul om man får uttrycka det så. Vissa människor visade sitt sanna jag, och det gjorde mig både arg och ledsen. Man ska aldrig upphöra att förvånas över hur vissa människor kan tänka sig att göra vad som helst för att få tillbaka någon man borde kommit över sedan länge.
Annars var kväll fin, tyvärr hängde den dåliga stämning kvar för min del och det blev aldrig riktigt det samma som innan den förstördes.
Idag stod vi också för städningen. Det är något jag aldrig i hela mitt liv vill uppleva igen.
Lukten av gammal öl, potatisgratäng och socker låg som ett täcke i hela stugan. På golven hade folk slängt saker, hällt öl, hältl vin, tappat ett glas panacotta och ännu mer där till. Man tänker aldrig på hur mycket man skitar ner på en fest om man inte är den som städar dagen därefter.
Alla som var där står i djuuuup tacksamhetsskuld till oss nu.
nyårsfirandet var fint. Det är konstigt, man lägger ner som många timmar och dagar på att förbereda och planera och innan man vet ordet av är det över. Kvällen gick otroligt snabbt, jag hade både kul och inte kul om man får uttrycka det så. Vissa människor visade sitt sanna jag, och det gjorde mig både arg och ledsen. Man ska aldrig upphöra att förvånas över hur vissa människor kan tänka sig att göra vad som helst för att få tillbaka någon man borde kommit över sedan länge.
Annars var kväll fin, tyvärr hängde den dåliga stämning kvar för min del och det blev aldrig riktigt det samma som innan den förstördes.
Idag stod vi också för städningen. Det är något jag aldrig i hela mitt liv vill uppleva igen.
Lukten av gammal öl, potatisgratäng och socker låg som ett täcke i hela stugan. På golven hade folk slängt saker, hällt öl, hältl vin, tappat ett glas panacotta och ännu mer där till. Man tänker aldrig på hur mycket man skitar ner på en fest om man inte är den som städar dagen därefter.
Alla som var där står i djuuuup tacksamhetsskuld till oss nu.
Saaaaay waht?!?!
Gårdagen gav bara bra besked. Bra sa jag.
Idag gav dåliga besked. Synn sa jag.
Jag står som tredje reserv till den utbildning jag sökt. Jag har aldrig stått reserv till nått. Jag har dessutom gått runt och lurat mig själv att mina betyg skulle vara bra. Kanske ska man stiga ner från de vita hästarna och börja se saker i dess riktiga ljus?
Jag sitter på allvar och funderar på om jag ska läsa upp mina betyg. Tanken har aldrig slagit mig förut, och jag har kommit in på allt jag har sökt tidigare.
Kanske. Kanske inte.
Nästa vecka blir hysterisk, minst sagt. Jag är nervös men mest förväntansfull.
Nu måste jag plugga som att det inte finns någon morgondag. Scheisse!
Idag gav dåliga besked. Synn sa jag.
Jag står som tredje reserv till den utbildning jag sökt. Jag har aldrig stått reserv till nått. Jag har dessutom gått runt och lurat mig själv att mina betyg skulle vara bra. Kanske ska man stiga ner från de vita hästarna och börja se saker i dess riktiga ljus?
Jag sitter på allvar och funderar på om jag ska läsa upp mina betyg. Tanken har aldrig slagit mig förut, och jag har kommit in på allt jag har sökt tidigare.
Kanske. Kanske inte.
Nästa vecka blir hysterisk, minst sagt. Jag är nervös men mest förväntansfull.
Nu måste jag plugga som att det inte finns någon morgondag. Scheisse!
I love Russia
Som ni säkert sen tidigare vet har jag en barnslig förälskelse för Ryssland. Det påminner lite om en lågstadie crusch. Lite fnissigt, lite pinsamt, inga närmande utan bara avståndsbeundran. ( finns det ens något som heter så, avståndsbeundran alltså? Först ville jag skriva långsiktig beundran men det är ju helt fel. Jag har svårt för ord idag)Det finns alltid något nytt att lära om ryssland. När du tror dig veta allt av intresse öppenbarar sig alltid lite till, och sen lite till.. Som ett bottenlöst hål fast annorlunda
Visste du till exempel att:
- Skaka inte hand med en person över någons tröskel om du befinner dig i Ryssland
- Vladimir Putin har svart bälte i judo
- Stalins vänstra arm var hängig (kallas mer internt för efterhängsen)
- Visa aldrig ditt nyfödda barn för en främlig förens ynligen är minst 40 dagar gammal (Barnet alltså, inte främligen)
- Dricka alltid upp ditt shotglas, vinglas, ölglas, dricksglas eller tillbringare med vodka. Annat anses ohövligt!
- När vodkan är uppdrucken biter du av med en bit gurka eller korv (citron är sååååå passé!)
- Lämna aldrig en flaska vodka halvdrucken. Här är det alltså ingen fråga om flaskan är halvfull eller halvtom, du ska helt enkelt ge fan i att lämna något i flaskan.
Och källan till ovanstående kunskap, och ännu mer där till, kommer från tegelstens tjocka böcker om Stalin, min förmåga att uppsnappa onödigt vetande och sista och absolut inte minst (snarare tvärtom) hejryssland.se. Jag hänger dagligen på hejryssland för att se om någon har uppdaterat resetipsen eller frågesporterna.
Och har ni fortfarande inte blivit lika barnsligt förtjusta som jag så kan ni ju alltid lyssa på deras nationalsång. Den är nog min favorit ändå..
Visste du till exempel att:
- Skaka inte hand med en person över någons tröskel om du befinner dig i Ryssland
- Vladimir Putin har svart bälte i judo
- Stalins vänstra arm var hängig (kallas mer internt för efterhängsen)
- Visa aldrig ditt nyfödda barn för en främlig förens ynligen är minst 40 dagar gammal (Barnet alltså, inte främligen)
- Dricka alltid upp ditt shotglas, vinglas, ölglas, dricksglas eller tillbringare med vodka. Annat anses ohövligt!
- När vodkan är uppdrucken biter du av med en bit gurka eller korv (citron är sååååå passé!)
- Lämna aldrig en flaska vodka halvdrucken. Här är det alltså ingen fråga om flaskan är halvfull eller halvtom, du ska helt enkelt ge fan i att lämna något i flaskan.
Och källan till ovanstående kunskap, och ännu mer där till, kommer från tegelstens tjocka böcker om Stalin, min förmåga att uppsnappa onödigt vetande och sista och absolut inte minst (snarare tvärtom) hejryssland.se. Jag hänger dagligen på hejryssland för att se om någon har uppdaterat resetipsen eller frågesporterna.
Och har ni fortfarande inte blivit lika barnsligt förtjusta som jag så kan ni ju alltid lyssa på deras nationalsång. Den är nog min favorit ändå..
Tillfälligt avbrott
Vet ni hur handfallen man blir av att vara utan ström i 45 minuter?
Jag kan berätta att man blir så pass handfallen att man ligger på golvet och ojar sig.
De mest banala sakerna i livet går helt plötsligt inte att genomföra.
Magen kurrar efter mat, men ugnen går inte att slå på, så i panik slänger man i sig ett äckligt äpple. Håret går inte att platta, i panik börjar man överväga att hitta ett gammalt strykjärn som inte är eldrivit. Kanske för att platta håret med, kanske för att slå hårt i huvudet.
Allt det ovanstående hände inom loppet av 5 minuter.
Vad gjorde man förr när elen inte ens var ett alternativ? Knypplade, läste böcker i ljuset av ett nedbrunnet stearinljus, täljde trägubbar?
Inte fan låg man på golvet i fosterställning och övervägde att leta upp en intensivkurs i knyppling för att vara redo till nästa gång.
Nu är elen tillbaka. Jag har redan gått runt och kramat alla eldrivna apparater, vi har lovat att aldrig bråka igen, aldrig skiljas åt igen.
Jag kan berätta att man blir så pass handfallen att man ligger på golvet och ojar sig.
De mest banala sakerna i livet går helt plötsligt inte att genomföra.
Magen kurrar efter mat, men ugnen går inte att slå på, så i panik slänger man i sig ett äckligt äpple. Håret går inte att platta, i panik börjar man överväga att hitta ett gammalt strykjärn som inte är eldrivit. Kanske för att platta håret med, kanske för att slå hårt i huvudet.
Allt det ovanstående hände inom loppet av 5 minuter.
Vad gjorde man förr när elen inte ens var ett alternativ? Knypplade, läste böcker i ljuset av ett nedbrunnet stearinljus, täljde trägubbar?
Inte fan låg man på golvet i fosterställning och övervägde att leta upp en intensivkurs i knyppling för att vara redo till nästa gång.
Nu är elen tillbaka. Jag har redan gått runt och kramat alla eldrivna apparater, vi har lovat att aldrig bråka igen, aldrig skiljas åt igen.
Om små missförstånd och annat ordbajseri
Missförstånd är kul. Jag den okrönta drottningen av freudianska felhörningar, felskrivningar och felsägningar.
Senaste favoriten, inflyttningsfesten hos Sandra. Jag och Fredrik sitter och pratar. Ungefär så här gick samtalet.
Jag: Alltså, det borde ju vara min tur snart. Jag har ju åkte fram och tillbaka i flera år snart.
Fredrik: ja, men det händer alltid när man minst anar det
Jag: Ja, det gör väl det..
Sandra bryter in: vad pratar ni om?
(nu kommer det roliga i historian)
Jag: Vi pratar om att jag aldrig råkar ut för kontrollanter på spårvagnen
Sandra: Jahaa, jag trodde ni pratade om att du tyckte att det var dags att träffa mannen i ditt liv.
Senaste favoriten, inflyttningsfesten hos Sandra. Jag och Fredrik sitter och pratar. Ungefär så här gick samtalet.
Jag: Alltså, det borde ju vara min tur snart. Jag har ju åkte fram och tillbaka i flera år snart.
Fredrik: ja, men det händer alltid när man minst anar det
Jag: Ja, det gör väl det..
Sandra bryter in: vad pratar ni om?
(nu kommer det roliga i historian)
Jag: Vi pratar om att jag aldrig råkar ut för kontrollanter på spårvagnen
Sandra: Jahaa, jag trodde ni pratade om att du tyckte att det var dags att träffa mannen i ditt liv.
En annan gång lyckades jag gör en liten felskrivning under min tid på transcom. Tanken var att jag skulle skriva samtalspott, men råkade använda tangenten brevid t:et och det blev istället följande mening:
Gav kunden 300 kronors samtalsporr som kompensation.
I samma stund som jag tryckte på "spara" ser jag mitt misstag och försöker i stoppa det.. men det var för sent. Paniken steg, och det enda jag kunde tänka på var vad som skulle hända om den här personen skulle vilja få sin kommentarslogg utskriven. Skulle han bli glad och få sig ett gott skratt eller skulle han bli ännu argare över att han inte sett röken av någon samtalsporr från mig? Och frågan är också; hur många människor på transcom fick se det här?
Folk uppskattar inte humor när dom stöter på den kan jag med all säkerhet säga. Jag däremot skrattar åt det mesta. Jag har skrattat åt en begravning. Det är kanske inte okej, men det skedde på flera mils avstånd och i ensamhet om det på något sätt förskönar det hela lite!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)