Vi flydde fältet mot skogen, ängarna och vänerhavet i eftermiddags. Fikapaus 1 togs efter 5 minuters gång, där efter gav vi oss in på en riktig 25öres väg kantad av blåbär, hallon, lingon och smultron. Hittade en hemlig strand vid ett skogsbryn där vi stannade för fika nummer 2 och fiskande. Jag drog upp en lax, en mört, en torsk och en regnbågsforell. Sanningen är egentligen att vi inte fick en enda firre på kroken, gifflar med kanelsmak är inte tillräckligt fint!
Vi vandrade vidare ut ur skogen och hamnade i Medhamn. Vi närmare oss strax ett gult hus där ifrån hörs ljudet från.. en påfågel? Inget vi hann att fundera över länge ändå då kacklande överröstas av två sjövilda barn som skriker någon form av rövarskrik. När dom ser oss längs vägen ylar dom och springer mot oss. Tur för oss var att en grind blockerade vägen mellan oss och barnen vad som hade hänt annars vågar vi inte ens tänka på. Ingen skulle sakna oss i Medhamn.
Vi fortsatte vår vandring och det verkar helt plötsligt väldigt logiskt att man blir skogstokig på landsbyggden. Det är 1 kilometer till närmaste hus, myggorna suktar efter dig 24 timmar om dygnet och tystnaden är så extrem att du kan höra en bil komma på 3 kilometershåll. Det trevliga med landsbyggden är dock husen och folket. Vi har hejjat på människor som aldrig förr och även stannat och pratat.
- Promenad?
- Javisst!
- Härligt!
Fika nummer 3 intogs i Broby, vi lyssnade på fårens bräkande och undrade över vad de egentligen sa. Sen var det bara att påbörja den 7,5 kilometers långa vägen tillbaka. Vi inledde lite fint med att se en kopparödla. Jag skrek så att jag väckte upp närmaste hushållen. Därefter såg vi minst 10 grodor. Sen såg vi en platt orm och ytterligare en kopparödla. Mörkret börja fall väldigt snabbt nu, innan vi visste ordet av var det kolsvart och de vidrigaste av avskum visade sig, fladdermössen. Dom var helt klart efter oss i minst 3 kilometer, och lågt flög dom, jag är 100 % säker på att de var ute efter mig.. näst intill 110 % säker.
Det visade sig att vägen vi nu vandrade på var en riktig ettöresväg. Det var så mörkt att vi knappt såg handen framför oss längre. Bakom varje gran tycktes det lura vargar, vildsvin och älgar. Lyckan var fulländad när vi tillslut nådde bilen.
Bilturen var inget halleluja-moment, någon (pappa) hade mixtrat med ljusen så det tog lång tid innan vi fick på helljusen. Vi mötte en grävling på vägen hem, jag och Fredrik skrek lyckligt för i Kristinehamn är grävlingar ungefär lika stort som Michael Jackson. De blir tv-kändisar, omskrivna i lokaltidningen, fotograferade och beundrade.
Det är dagar som denna som får mig att överleva hösten. Det må vara klyschigt, men värmländsk sommar kan vara det bästa. För det är jävligt najs att vandra fram på en grusväg kantad av bär med vänern kluckade brevid sig och solen gassade i ansiktet.
Fågel i fönstret
Shit.
Jag vet att det inte låter moget eller speciellt intellektuellt att inleda ett blogginlägg med shit, men det här är faktiskt en motherfuckingshitsituation.
Alldeles nyss satt jag och godan ro och drack mitt kaffe. Ute blåste syrenen och regnet öste ner, jag tyckte nästan lite synd om dom stackarna som idag tar studenten.
Helt plötsligt flyger en fågel in i fönstret, jag trodde att han skulle stanna i sista stund men så blev det inte..
Den lilla sparvisen flög med huvudet före rakt in i fönstret. Jag börjar skrika i panik, så att mamma P kommer och undrar vad som står på. I panikens stund skriker jag ännu mer om döden, fåglar, dom sista krämporna och livets gång.
Mamma P dumförklarar mig självklart och säger att sparvisen säkert inte dött utan bara "svimmat lite och kanske fått en hjärnskakning".
Försiktigt öppnar jag dörren för att se om den lilla sparvisen lever..
och där ligger han och försöker röra på sin lilla vinge.
In igen och skriker ännu mer om de sista krämporna och att om Sparvis dör är han mamma P's ansvar.
Mamma P hävdar fortfarande att han bara "tar igen sig". Jag vägrar fortfarande att tro henne och börjar fundera ut potentiell gravplats. Den bästa platsen skulle nog vara i rabatten där vi begravde min tjocka kanin Mimmi.
Jag berättar för mamma P att vi nu måste ha sorg i huset. När min kanin dog satt jag inne i två dagar och lyssnade på Yesterday om och om igen. Begravningen hölls i trädgården, jag var den enda som grät.
Jag tänkte mig något liknande arrangemang för Sparvis, men istället tänkte jag sjunga "sista morgonen" och då speciellt den här delen:
vi körde på en fågel och begravde den
nånstans vid en sjö
Att vi varken körde på Sparvis eller begravde honom vid någon sjö spelar ingen roll, det är tanken som räknas .
Efter att tillslut ha övertygat Mamma P om att vi iallafall måste ge honom en hederlig begravning går vi ut för att kolla till honom, så att ingen äcklig katt sitter och käkar på hans lilla kropp.
Och vem sitter d där på gräsmatten och äter gräsfrön som att det inte fanns någon morgondag, jo Sparvis såklart!
Då mådde jag bra i kroppen.
Sen skrämde jag bort honom för någon måtta på djurvänlighet får det allt vara.
Grin-Stin
Eftersom jag lever upp till mitt namn tänkte jag följa Saras "list-trend" och lista mina bästa snyftprogram.
1. Extreme home makeover, den ständiga etta sen flera år tillbaka.
Det praktiska med det här programmet är att man inte behöver se hela programmet, inte ens halva, för att bryta ihop och gråta värre än värst. Jag brukar nöja mig med de första fem minuterna och de sista tio för att få min dos. Ett helt program skulle helt klart vara att överdosera!
2. Spårlöst, som i vintras kom tillbaka igen efter ett sändningsuppehåll. Ingen var lyckligare än jag. Vill man inte se hela programmet går det mycket bra att se halva för att förstå allvaret. Jag brukar så gott som alltid gråta mycket mer än personerna som i programmet återförenas. Ytterligare ett plus med det här programmet är att efter du torkat tårarna kan chatta med huvudpersonerna på tv4. Då brukar man inse att alla som samlats där är lika gråtmilda. Då gråter jag lite till.
3. Supernanny, inte för att jag själv har några besvärliga barn eller för att jag var speciellt besvärlig själv.. men ack så gråtvänligt det är!
De kämpande föräldrarna, de skrikande barnen, den barska nannyn.. och jag som gråter i tv-soffan. I slutet får man alltid se en bild av den lyckliga familjen och barnen som blivit mutade för att tacka ABC och supernanny i slutet. Ytterst kommersiellt och fake, men jag gråter som vanligt ändå.
4. Top model, när Tyra berättar vem som får "pack your belongings and go home". Det kvittar om personen som åker inte ut är någon favorit hos mig, jag gråter ändå. Musiken som spelas och den stackars modellen packar sin rullväska och kämpar ner för trappan.
5. Wildlife-nannys, har jag egentligen inte sett speciellt många avsnitt av men programmets gråtpotential var fantastisk! Random människor i världen hjälper föräldralösa djur. Sist jag såg det här handlade det om en zebra som just kommit i puberteten. Zebran tjurade, nannyn kämpade, jag grät. Som supernanny fast med zebra istället för barn, samma sak olika namn.
Det där var alltså top 5 för den som vill gråta lite. Det är bra att gråta då och då, men gör det gärna i ensamhet! Vissa människor kan uppleva dig som mycket underlig om du bryter ihop till top model, ensam gråtare är den bästa gråtaren.
1. Extreme home makeover, den ständiga etta sen flera år tillbaka.
Det praktiska med det här programmet är att man inte behöver se hela programmet, inte ens halva, för att bryta ihop och gråta värre än värst. Jag brukar nöja mig med de första fem minuterna och de sista tio för att få min dos. Ett helt program skulle helt klart vara att överdosera!
2. Spårlöst, som i vintras kom tillbaka igen efter ett sändningsuppehåll. Ingen var lyckligare än jag. Vill man inte se hela programmet går det mycket bra att se halva för att förstå allvaret. Jag brukar så gott som alltid gråta mycket mer än personerna som i programmet återförenas. Ytterligare ett plus med det här programmet är att efter du torkat tårarna kan chatta med huvudpersonerna på tv4. Då brukar man inse att alla som samlats där är lika gråtmilda. Då gråter jag lite till.
3. Supernanny, inte för att jag själv har några besvärliga barn eller för att jag var speciellt besvärlig själv.. men ack så gråtvänligt det är!
De kämpande föräldrarna, de skrikande barnen, den barska nannyn.. och jag som gråter i tv-soffan. I slutet får man alltid se en bild av den lyckliga familjen och barnen som blivit mutade för att tacka ABC och supernanny i slutet. Ytterst kommersiellt och fake, men jag gråter som vanligt ändå.
4. Top model, när Tyra berättar vem som får "pack your belongings and go home". Det kvittar om personen som åker inte ut är någon favorit hos mig, jag gråter ändå. Musiken som spelas och den stackars modellen packar sin rullväska och kämpar ner för trappan.
5. Wildlife-nannys, har jag egentligen inte sett speciellt många avsnitt av men programmets gråtpotential var fantastisk! Random människor i världen hjälper föräldralösa djur. Sist jag såg det här handlade det om en zebra som just kommit i puberteten. Zebran tjurade, nannyn kämpade, jag grät. Som supernanny fast med zebra istället för barn, samma sak olika namn.
Det där var alltså top 5 för den som vill gråta lite. Det är bra att gråta då och då, men gör det gärna i ensamhet! Vissa människor kan uppleva dig som mycket underlig om du bryter ihop till top model, ensam gråtare är den bästa gråtaren.
Dagens bästa
Här sitter man, inomhus och försöker plågsamt skriva ihop dom sista tre sidorna i arbetet. Ute skiner solen och en öl vore frestande..
MEN..
då ser jag det här http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5164374.ab på aftonbladet, och det gjorde utan tvekan min dag.
MEN..
då ser jag det här http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5164374.ab på aftonbladet, och det gjorde utan tvekan min dag.
Bilden lånades från Aftonbladet och är nu min bakgrundsbild på datorns skrivbord!
Hårdrockstema
Om inte allt för många dagar är det dags för hårdrockfest och jag är lika pepp som alltid när det vankas temafest!
Temafest är den bästa formen av fest. Tema innebär att man helhjärtat måste gå in för temat både i klädsel, hår, humör, musik, mat och dryck.
Jag har redan börjat planera och fundera..
det kommer bli najs det här!
Temafest är den bästa formen av fest. Tema innebär att man helhjärtat måste gå in för temat både i klädsel, hår, humör, musik, mat och dryck.
Jag har redan börjat planera och fundera..
det kommer bli najs det här!
Gammelt
Jag har faktiskt inget alls att blogga om. Så kollage tycks vara det nya svarta.
Det roliga med att ha vänner som man har känt läääänge är att man kan gå tillbaka och kolla på bilder från tid och otid och skratta och skämmas om vartannat.
Det här kollaget heter "gamle bilder jag snodde från Sandra"
Det roliga med att ha vänner som man har känt läääänge är att man kan gå tillbaka och kolla på bilder från tid och otid och skratta och skämmas om vartannat.
Det här kollaget heter "gamle bilder jag snodde från Sandra"
Rom
Jag fick en liten hint om att jag borde uppdatera min blogg. Så sant som det var sagt, det ska jag också!
Jag åkte till Rom, jag kom hem från Rom. Jag åkte som ett stycke, kom hem som ett stycke.
Jag åkte med två fungerande fötter, kom hem med två icke-fungerande fötter.
Vi har gått så att fötterna blödde, men det kompenserades med vin och kultur!
Rom kan vara en av de finaste städer jag vart i, som mamma Eva-Lenin skulle sagt:
"Man kan verkligen känna historiens vingslag"
Vi har fått se många fascinerande ting som colosseum, forum, peterskyrkan och en brud med ansiktsmålning som kissade på gågatan. Jag skulle tippa på att hon var från Konstfack, di där könstnärerna har så mycket tokigt för sig.
Vi har också fått se några av de mest briljanta uppvisningarna av parkeringar. Dubbelparkering var populärt, även trippelparkering. Min favorit i parkeringsväg är helt klart den där med att köra på bilen framför för att själv kunna komma ut. Inte heller lämnar man då en lapp och en ursäkt, istället rycker man på axlarna och avleder det med ett skratt. Jag kunde nästan höra hur dom tänkte: "vad är väl en buckla på bilen när tutan fortfarande fungerar?!"
Vi har även vart "bella bella" hela veckan. Jag tackade duktigt, speciellt den gången när jag hade två timmars sömn i kroppen, svettig, fett hår och glasögon. Då kände jag mig vacker som aldrig förr.
Jag och Starlight kände oss som Rom-experter för varje dag som gick, vi hittade rätt, skippade köer och valde rätt tunnelbana. När självförtroendet var som högst övervägde vi faktiskt att starta en Rom-blogg. Hur som helst, en väldigt najs resa som var värt varenda öre (trots att det faktiskt inte blev alls så dyrt som vi befarat)
Jag åkte till Rom, jag kom hem från Rom. Jag åkte som ett stycke, kom hem som ett stycke.
Jag åkte med två fungerande fötter, kom hem med två icke-fungerande fötter.
Vi har gått så att fötterna blödde, men det kompenserades med vin och kultur!
Rom kan vara en av de finaste städer jag vart i, som mamma Eva-Lenin skulle sagt:
"Man kan verkligen känna historiens vingslag"
Vi har fått se många fascinerande ting som colosseum, forum, peterskyrkan och en brud med ansiktsmålning som kissade på gågatan. Jag skulle tippa på att hon var från Konstfack, di där könstnärerna har så mycket tokigt för sig.
Vi har också fått se några av de mest briljanta uppvisningarna av parkeringar. Dubbelparkering var populärt, även trippelparkering. Min favorit i parkeringsväg är helt klart den där med att köra på bilen framför för att själv kunna komma ut. Inte heller lämnar man då en lapp och en ursäkt, istället rycker man på axlarna och avleder det med ett skratt. Jag kunde nästan höra hur dom tänkte: "vad är väl en buckla på bilen när tutan fortfarande fungerar?!"
Vi har även vart "bella bella" hela veckan. Jag tackade duktigt, speciellt den gången när jag hade två timmars sömn i kroppen, svettig, fett hår och glasögon. Då kände jag mig vacker som aldrig förr.
Jag och Starlight kände oss som Rom-experter för varje dag som gick, vi hittade rätt, skippade köer och valde rätt tunnelbana. När självförtroendet var som högst övervägde vi faktiskt att starta en Rom-blogg. Hur som helst, en väldigt najs resa som var värt varenda öre (trots att det faktiskt inte blev alls så dyrt som vi befarat)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)