Eftersom jag lever upp till mitt namn tänkte jag följa Saras "list-trend" och lista mina bästa snyftprogram.
1. Extreme home makeover, den ständiga etta sen flera år tillbaka.
Det praktiska med det här programmet är att man inte behöver se hela programmet, inte ens halva, för att bryta ihop och gråta värre än värst. Jag brukar nöja mig med de första fem minuterna och de sista tio för att få min dos. Ett helt program skulle helt klart vara att överdosera!
2. Spårlöst, som i vintras kom tillbaka igen efter ett sändningsuppehåll. Ingen var lyckligare än jag. Vill man inte se hela programmet går det mycket bra att se halva för att förstå allvaret. Jag brukar så gott som alltid gråta mycket mer än personerna som i programmet återförenas. Ytterligare ett plus med det här programmet är att efter du torkat tårarna kan chatta med huvudpersonerna på tv4. Då brukar man inse att alla som samlats där är lika gråtmilda. Då gråter jag lite till.
3. Supernanny, inte för att jag själv har några besvärliga barn eller för att jag var speciellt besvärlig själv.. men ack så gråtvänligt det är!
De kämpande föräldrarna, de skrikande barnen, den barska nannyn.. och jag som gråter i tv-soffan. I slutet får man alltid se en bild av den lyckliga familjen och barnen som blivit mutade för att tacka ABC och supernanny i slutet. Ytterst kommersiellt och fake, men jag gråter som vanligt ändå.
4. Top model, när Tyra berättar vem som får "pack your belongings and go home". Det kvittar om personen som åker inte ut är någon favorit hos mig, jag gråter ändå. Musiken som spelas och den stackars modellen packar sin rullväska och kämpar ner för trappan.
5. Wildlife-nannys, har jag egentligen inte sett speciellt många avsnitt av men programmets gråtpotential var fantastisk! Random människor i världen hjälper föräldralösa djur. Sist jag såg det här handlade det om en zebra som just kommit i puberteten. Zebran tjurade, nannyn kämpade, jag grät. Som supernanny fast med zebra istället för barn, samma sak olika namn.
Det där var alltså top 5 för den som vill gråta lite. Det är bra att gråta då och då, men gör det gärna i ensamhet! Vissa människor kan uppleva dig som mycket underlig om du bryter ihop till top model, ensam gråtare är den bästa gråtaren.
Dagens bästa
Här sitter man, inomhus och försöker plågsamt skriva ihop dom sista tre sidorna i arbetet. Ute skiner solen och en öl vore frestande..
MEN..
då ser jag det här http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5164374.ab på aftonbladet, och det gjorde utan tvekan min dag.
MEN..
då ser jag det här http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5164374.ab på aftonbladet, och det gjorde utan tvekan min dag.
Bilden lånades från Aftonbladet och är nu min bakgrundsbild på datorns skrivbord!
Hårdrockstema
Om inte allt för många dagar är det dags för hårdrockfest och jag är lika pepp som alltid när det vankas temafest!
Temafest är den bästa formen av fest. Tema innebär att man helhjärtat måste gå in för temat både i klädsel, hår, humör, musik, mat och dryck.
Jag har redan börjat planera och fundera..
det kommer bli najs det här!
Temafest är den bästa formen av fest. Tema innebär att man helhjärtat måste gå in för temat både i klädsel, hår, humör, musik, mat och dryck.
Jag har redan börjat planera och fundera..
det kommer bli najs det här!
Gammelt
Jag har faktiskt inget alls att blogga om. Så kollage tycks vara det nya svarta.
Det roliga med att ha vänner som man har känt läääänge är att man kan gå tillbaka och kolla på bilder från tid och otid och skratta och skämmas om vartannat.
Det här kollaget heter "gamle bilder jag snodde från Sandra"
Det roliga med att ha vänner som man har känt läääänge är att man kan gå tillbaka och kolla på bilder från tid och otid och skratta och skämmas om vartannat.
Det här kollaget heter "gamle bilder jag snodde från Sandra"
Rom
Jag fick en liten hint om att jag borde uppdatera min blogg. Så sant som det var sagt, det ska jag också!
Jag åkte till Rom, jag kom hem från Rom. Jag åkte som ett stycke, kom hem som ett stycke.
Jag åkte med två fungerande fötter, kom hem med två icke-fungerande fötter.
Vi har gått så att fötterna blödde, men det kompenserades med vin och kultur!
Rom kan vara en av de finaste städer jag vart i, som mamma Eva-Lenin skulle sagt:
"Man kan verkligen känna historiens vingslag"
Vi har fått se många fascinerande ting som colosseum, forum, peterskyrkan och en brud med ansiktsmålning som kissade på gågatan. Jag skulle tippa på att hon var från Konstfack, di där könstnärerna har så mycket tokigt för sig.
Vi har också fått se några av de mest briljanta uppvisningarna av parkeringar. Dubbelparkering var populärt, även trippelparkering. Min favorit i parkeringsväg är helt klart den där med att köra på bilen framför för att själv kunna komma ut. Inte heller lämnar man då en lapp och en ursäkt, istället rycker man på axlarna och avleder det med ett skratt. Jag kunde nästan höra hur dom tänkte: "vad är väl en buckla på bilen när tutan fortfarande fungerar?!"
Vi har även vart "bella bella" hela veckan. Jag tackade duktigt, speciellt den gången när jag hade två timmars sömn i kroppen, svettig, fett hår och glasögon. Då kände jag mig vacker som aldrig förr.
Jag och Starlight kände oss som Rom-experter för varje dag som gick, vi hittade rätt, skippade köer och valde rätt tunnelbana. När självförtroendet var som högst övervägde vi faktiskt att starta en Rom-blogg. Hur som helst, en väldigt najs resa som var värt varenda öre (trots att det faktiskt inte blev alls så dyrt som vi befarat)
Jag åkte till Rom, jag kom hem från Rom. Jag åkte som ett stycke, kom hem som ett stycke.
Jag åkte med två fungerande fötter, kom hem med två icke-fungerande fötter.
Vi har gått så att fötterna blödde, men det kompenserades med vin och kultur!
Rom kan vara en av de finaste städer jag vart i, som mamma Eva-Lenin skulle sagt:
"Man kan verkligen känna historiens vingslag"
Vi har fått se många fascinerande ting som colosseum, forum, peterskyrkan och en brud med ansiktsmålning som kissade på gågatan. Jag skulle tippa på att hon var från Konstfack, di där könstnärerna har så mycket tokigt för sig.
Vi har också fått se några av de mest briljanta uppvisningarna av parkeringar. Dubbelparkering var populärt, även trippelparkering. Min favorit i parkeringsväg är helt klart den där med att köra på bilen framför för att själv kunna komma ut. Inte heller lämnar man då en lapp och en ursäkt, istället rycker man på axlarna och avleder det med ett skratt. Jag kunde nästan höra hur dom tänkte: "vad är väl en buckla på bilen när tutan fortfarande fungerar?!"
Vi har även vart "bella bella" hela veckan. Jag tackade duktigt, speciellt den gången när jag hade två timmars sömn i kroppen, svettig, fett hår och glasögon. Då kände jag mig vacker som aldrig förr.
Jag och Starlight kände oss som Rom-experter för varje dag som gick, vi hittade rätt, skippade köer och valde rätt tunnelbana. När självförtroendet var som högst övervägde vi faktiskt att starta en Rom-blogg. Hur som helst, en väldigt najs resa som var värt varenda öre (trots att det faktiskt inte blev alls så dyrt som vi befarat)
De stora existentiella frågorna
som vad är meningen med livet, vad händer efter döden och varför blir min väska bara tyngre och tyngre?
Jag har lämnat all packningshysteri nu och insett att jag faktiskt, jo faktiskt är klar redan..
Igår vägde jag väskan, en tjusig vikt på 6.4 kilo, idag vägde jag väskan igen det enda som hade tillkommit sen sista var ett linne och ett paraply. Nu visades istället ett otjusig vikt på 7.3 kilo, nästan ett kilo tyngre än sist. Hur har detta gått till? Paraplyet väger inte ett kilo, inte ens i närheten. Hade det vägt 1 kilo hade jag haft armmuskler och det har jag inga.
Jag tycker själv att jag har visat upp goda packnings skills idag, jag har inte med mig kläder för ett helt kompani, jag inte heller med mig några onödiga prylar som solhatt och gasolkök. Jag har det det allra viktigaste för 5 dagar Rom, alltså pengar, pass och vaselin.
Jag har lämnat all packningshysteri nu och insett att jag faktiskt, jo faktiskt är klar redan..
Igår vägde jag väskan, en tjusig vikt på 6.4 kilo, idag vägde jag väskan igen det enda som hade tillkommit sen sista var ett linne och ett paraply. Nu visades istället ett otjusig vikt på 7.3 kilo, nästan ett kilo tyngre än sist. Hur har detta gått till? Paraplyet väger inte ett kilo, inte ens i närheten. Hade det vägt 1 kilo hade jag haft armmuskler och det har jag inga.
Jag tycker själv att jag har visat upp goda packnings skills idag, jag har inte med mig kläder för ett helt kompani, jag inte heller med mig några onödiga prylar som solhatt och gasolkök. Jag har det det allra viktigaste för 5 dagar Rom, alltså pengar, pass och vaselin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)